En extern revisor är en revisor som valts av stämman men som inte är medlem i eller har annan lojalitet till föreningen eller dess styrelse än uppdraget som föreningens oberoende revisor.
En medlem i föreningen som uppfyller behörighetskraven för att vara revisor samt av stämman valts till revisor kallas internrevisor (eller medlemsrevisor).
En medlemsrevisor är en internrevisor som är medlem i föreningen.
Ordet ”föreningsrevisor” används men men skapar mestadels förvirring. Den som använder ordet menar ofta intern revisor. Lika gärna skulle man kunna syfta på föreningens (externa) revisor.
Undvik att tala om ”föreningsrevisor” för att slippa skapa förvirring!
”Medlemsvald revisor” är en ordkombination som även den ofta används på ett förvirrande sätt. Inte sällan åsyftas en medlemsrevisor, alltså en internrevisor som är medlem i föreningen.
Eftersom alla revisorer i bostadsrättsföreningar är förtroendevalda och ska väljas av medlemmarna på stämman så säger det sig själv att ”medlemsvald” revisor snarare är det samma som revisor.
Tala helst inte om ”medlemsvald revisor” för att undvika förvirring!
En intern revisor har i utgångspunkt samma krav på sig samt uppgifter som en extern revisor.
Det är ganska vanligt att internrevisorn i praktiken mestadels håller ett extra öga på styrelsens löpande förvaltning samt ställer någon fråga till den externa revisorn inför årsrevisionen.
Det brukar vara en fungerande samarbetsform mellan externrevisorn och internrevisorn men det är tveksamt om internrevisorn då utför sitt uppdrag.
En bostadsrättsförening måste ha internrevisor enbart i det fall stadgarna föreskriver att sådan ska finnas.
Det finns ingen vettig mall för stadgar i bostadsrättsföreningar som rekommenderar föreningen att ha
fler än en revisor eller
intern(a) revisor(er).
Det är inte helt ovanligt att bostadsrättsföreningars stadgar föreskriver att föreningen ska ha två revisorer (eller flera).
Underförstådd att åsyftas då att (minst) en av dessa ska vara internrevisor(er).
(HSB t.ex. har sådant krav i sina ”mönsterstadgar” – av många kallat ”monsterstadgar – som dessutom föreskriver att HSB ska utse en av föreningens revisorer. Detta kan knappast sägas vara annat än ett fräckt sätt att tjäna pengar, eftersom ett externt revisionsuppdrag då går till HSB-bolaget Borevision som på denna väg blivit Sveriges största BRF-revisor.)
Sunt förnuft tillsäger att den extra kostnad, det administrativa merarbete som krävs inför valet samt det dubbelarbete som ska utföras av två revisorer vid sådant krav, sällan kan vara i föreningens intresse.
För de flesta föreningar bör det räcka med en (duktig) revisor. Skriv dock gärna in i stadgarna att stämman förutom en revisor ska utse en eller flera revisorssuppleanter, så att föreningen inte står utan revisor i det fall den av stämman valde revisorn får förhinder.
Om föreningen har en medlem som utöver behörighetskraven är duktig inom bostadrättsekonomi, som inte är jävig och som vill verka som föreningens revisor för ingen eller en symbolisk ersättning så bör föreningen välja den personen till revisor.
Då finns inte heller något nämnvärt skäl för föreningen att även välja extern revisor, såtillvida att stadgarna ej kräver sådan.
I övriga fall rekommenderas att enbart ha en duktig extern revisor, av tids och kostnadsskäl.
Många bostadsrättsföreningar saknar någon medlem som både kan och vill vara revisor.
Föreningar bör därför inte genom stadgarna bestämma att stämman ska tvingas välja flera revisorer och/eller internrevisor.
Tyvärr väljer många föreningar återkommande internrevisor vare sig utifrån behov eller utifrån kvalifikation. Internrevisorn utses
just för att stadgarna – med oklara motiv – föreskriver att föreningen ska ha flera revisorer, samt
för att det i regel då blir billigare för föreningen att till en av revisorerna utse en medlem, än att ha två externa revisorer.
Det är svårt att motivera varför föreningen ska ha flera revisorer som oberoende av varandra ska göra samma jobb; en duktig revisor gör en bättre revision av en förening än vad två (eller tio!) måttligt kunniga revisorer skulle kunna göra sammantaget.
Vi rekommenderar att skriva om stadgarnas revisorsparagraf om denna är kontraproduktiv genom att kräva flera revisorer och/eller att minst en revisor är medlem i föreningen; ställ då i stället krav på revisorssuppleant(er)!
Att i praktiken kräva intern revisor i tillägg till extern revisor är lika förnuftigt som att utse en medlem att klippa medlemmarnas hår varje gång medlemmarna kommer från frisören. Det blir i regel inte bättre!
En internrevisor utan ingående kunskaper i BRF-ekonomin må det vara möjligt att hitta i föreningen men hen ställer inte sällan många meningslösa och kontraproduktiva frågor till den externa revisorn.
För en förening som har extern revisor blir det i regel långt dyrare att även ha intern revisor, dels för att det är skäligt att ge den interna revisorn ersättning, dels för att den externa revisorn får använda extra tid på kommunikation med och ”utbildning” av den interna revisorn.